6/8-13

I lördags 3/8-13 dog min morfar. Allt började som en vanlig dag, han var ut och öppnade i växthuset som han gör varje morgon. Men när han kom in klagade han över att han hade ont i ryggen och inom loppet av 2 timmar så var han död. Han hann knappt in till sunderbyn. Dom försökte återuppliva honom i drygt 30 min utan resultat. Han hade förlorat för mcyket blod. Dödsorsaken var ett bråck som brast på kroppspulsådern. Det är egentligen inte mycket man kan göra när det händer om du inte redan är på sjukhuset när det sker. Vi samlades alla på sunderbyn och fick gå in å ta farväl av honom, det såg ut som om han sov. Det känns som om tiden har stannat fast ändå rusar den obenhörligt framåt. Det är svårt att förklara, det känns som om man vandrar i en tjock dimma mest å utanför dimman går tiden dubbelt så fort. Det är ofattbart det som hänt. Jag tror inte riktigt att chocken har släppt än. Jag var dit på fredag en snabb sväng medan jag väntade på att maten jag beställt skulle bli klar. Jag tvekade först om jag skulle fara till mormor å morfar å vänta eller om jag skulle åka på byakrogen och vänta där. Jag är glad att jag valde mormor å morfar. Även om jag bara var en kvart. Jag hade kunnat stanna längre. Vi pratade om att jag jobbade mycket och att dom skulle komma upp nästa vecka när jag var ledig. Vi pratade om att vi skulle städa ur förrådet i ängesträsk å se om det fanns nå fynd jag vill ha eller behövde. Han såg fram emot Lennarts 40 år kalas som skulle vara på lördag. Allt var som vanligt. Vi sa hejdå å att vi skulle höras till veckan. Men vi hördes aldrig mer. Jag är glad att jag svängde förbi om än bara en liten stund. Jag älskade min morfar väldigt väldigt mycket. 16/8 är det begravning. Han har fått en fin kista, en kista utan skruvar eller metall, helt i trä med läderband istället för gångjärn. Jag tror han hade tyckt om den. Han har alltid pratat om att han skulle göra sin egen kista och den här ser ut som någonting han hade kunnat göra. Han var den bästa morfar man kunde önska sej. Alltid glad och skojade jämt. Igår åt vi upp blåbärsbullan han hade köpt, han hade sparat den å skulle äta den i helgen. De å såna där dammsugare var hans favorit. När jag var lite var jag jämt hos mormor å morfar. Fick jag så följde jag dit å sov över. Jag älskade att vara där. När jag sen började gymnasiet i luleå så flyttade jag in hos mormor å morfar och bodde där tills jag tagit studenten. Dom har varit som extraföräldrar även om jag alltid haft mina vanliga föräldrar också. Jag tror inte jag har riktigt fattat än att han är borta. Ibland framför allt när jag ska gå å sova eller när jag nyss har klivit upp kommer det över mej. Som en svallvåg. Å då är det svårt att få luft. Sorgen efter dig älskade älskade morfar är ofantligt stor, som att gå runt i en dvala. Jag är vaken men ändå inte. Sover knappt om nätterna men är ständigt trött. På dagarna går det bättre då är det mer som ett ständigt brusande som gör sig påminnt med jämna mellanrum. Men på kvällen när allt blir tyst å stilla blir det ett öronbedövande dån. En tsunami av känslor som sköljer över en. Jag är glad att jag stannade förbi dagen innan, dagen innan du lämnade oss. Dagen då allt förändrades.